Denna vittrande höst planterade djupt in i marken
kommande våren hukad vid rabatter märkte
jag i det laglösa rummet de döda stod bakom
mig tre gånger lökens storlek jag släppte spaden
ner och handsken ur handen o vilken kyla lång
borta härifrån ledde dem hit mellan ett krossat
lergods och de vissnade lönnlöven som bakgrund
till mitt andetag detta uppluckrade minne
de underskrivna i luften namnen färgerna rappade
vinterns påhälsning under breakdansen runt
buskens febriga frukter dröjde de kvar en stund
för att svinna bort ledsna över min ständiga frånvaro
i grästuvor fast jag med varje oktober som går
förbi gobelänger vävda av sorg och höstljung
närmar mig steg för steg deras övergivna gravstenar