Du och jag passar inte ihop, som ett antagande, verkligheten är för nära.
Vi låg med varandra men efteråt kände vi ett ögonblick av ånger.
I mörkret som omgärdade oss flöt skuggorna samman.

Var har vi våra vänner, som ett antagande, tusenfalt var vår lycka.
Det gör ont att födas till kärleken och att skiljas åt.
Res aldrig mera hem till din ödesdigra familj.

Då väntar jag måhända förgäves och vredgas av harm.