Ibland är hon snål,

läser utan engagemang,

tittar halvhjärtat på

diktrad efter diktrad,

räknar stavelser;

hänger upp sig på dåliga rim,

"Vad vill människan säga?"

Textraderna säger henne ingenting,

absolut ingenting.


En annan dag är hon generös.

och hon läser om den där dikten

då öppnar sig texten,

orden smyger sig in i hennes kropp

Rytmen är lite speciell,

och inte rimmar "rimmen".


Det gör inget, det spelar ingen roll!

De vacklande meningarna säger henne något.

Orden berör, de når in i varje cell.

Det här är poesi!