Jag går en kvälls promenad.
Tomma gator,
natten faller på,
lyktor tänds, ljusgula ljus.
Stannar upp ett tag
ser mig omkring
ingen människa syns till
är jag ensam i stan?

En taxibil sveper förbi
med "ledigt" tänt.
Skall jag stoppa den?
nej, jag går vidare.
Nu syns Klarabergskanalen där nere
det svarta vattnet strömmar förbi.

Plötsligt rycker jag till,
en röst, hur står det till?
En människa i denna tysta värld,
jag vänder mig om.
En liten luggsliten man står där,
jo det är nog bra säger jag.
Följ med mig säger han,
här kan du inte stå.

Jag följer med, vart skall vi gå?
Vi går och går, rätt som det är
är vi framme. En skyddad plats under bron.
Skuggor syns, det är mina vänner säger han.
Sätt dig ner, han ger mig en filt.
Välkommen hörs ett mummel.

Här kan du sova ut och vara trygg säger han.
Jag lägger mig ner somnar,
fullständigt utmattad.
Vaknar ibland, ser mig
oroligt omkring, här kan du vara
trygg säger han.

Jag vaknar med ett ryck.
Det har ljusnat. Reser mig upp stelfrusen.
Ljudet från bilar hörs från bron.
Ser mig omkring, alla är borta.
Bara en smutsig filt och tidningspapper
som jag legat på finns kvar.