(var l#24)

hon hade alltid blivit lämnad vid vägkanten naken i regnet hon frös. det var inte tid att ställa frågor, hon måste rädda sig. en svart volvo kom och hon lät den fara. hon tittade uppåt såg att himlen ändrat ljus. hon tyckte träden såg på henne och hon undrade om de hade känslor och brydde sig om henne. plötsligt såg hon en älgko med sin kalv springa snabbt över vägen i morgondimman.

när de kommit över på andra sidan och in på ängsmarken bortanför det gamla villaområdet, stannade älgkon vände sig om och såg på henne en lång stund. innan hon fortsatte bortåt skogen, tätt följd av kalven.