Din hand
Från tidens virvlar
Sträcker sig ut
Mot mig
Din handflata som jag
Kanske inte ännu kysste
Mot tidens virvel
Böjer jag mig
Och sträcker långsamt in
Min hand
Så att där inne i
Rummets obetydliga dimma till golv och
oklarhet som väggar
Maskhålets barmhärtiga
Sal
Får jag läsa din hands linjer
Med mina fingrar
Känna din puls åter
där den guppar
under bläckfylld värme