Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Upptinandet

Den varma kaffekoppen
mellan lätt frusna händer
Näsan vänd mot solen
och vinter som droppar från taken

Solen stryker varsamt sin värmande hand
över det som ligger fruset
För ett ögonblick har vintern och jag
en samhörighet - upptinandet

Just i stunden skaver intet
Just i stunden får vintern gärna
fortsätta göra mig i sällskap
Med näsan vänd mot solen
Genom upptinandet…

@mittinrevasen




Fri vers (Fri form) av Mitt inre väsen
Läst 110 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-02-14 13:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mitt inre väsen
Mitt inre väsen