Vi har alla vårt sätt
Att i mänsklighet mätt
Räcka så långt som vi når
Du trodde dig rätt
Men föll så komplett -
Som det går
Å du snubblar och snava
Men fortsätter trava
I redan så missriktat spår
Trots dom skriker förment
Att du kommit försent -
Där du står

Så drar du dig undan
I oviss begrundan
Att linda och hela ditt sår
Det är vargarnas bett
Som fött din reträtt -
Som skyggt får
Du är blottad i kyla
Men vägrar att skyla
I hopp om att lögnen består
Som döljer de ränder
Av agande händer -
Dom tvår

När du läppjar ditt vin
Med en smak av Klorin
I ensamhetsfällande tår
Är du otvivligt lärd
Att för dig är din värld -
Alltför svår
Där du saknar den hand
Som i ömheten band
I tron på en nalkande vår
Som en våldsam kontrast
Blev din lycka den last -
Som förrå'r

Så du stinker av sprit
Bland en nykter elit
Som förfasat sliter sitt hår
Du är en blåställsgesäll
En poet en rebell -
I fel kår
Som en rättshaverist
För en sann publicist
Har du ristat en rimkorridor
Förlegad som fan
En ordgiltig plan -
Från igår

Där du saknar en glöd
Som är fängslande röd
I den dimma du inte förmår
Bortom allt som var sagt
Blev ditt hjärta förlagt -
På en bår
Så du fortsätter grubbla
Å osvikligt snubbla
Så gott som din tanke förstår
För kanske nånstans
Har väl ödet den chans -
Som du får

Men till syven och sist
Har väl alla en brist
Å alla en målad dekor
För en vurmande kamp
Över ömmande stamp -
Över tår
Så vi fortsätter kliva
Över grop över driva
Genom ogenomträngliga snår
Å jag fortsätter skriva
För i ord införliva -
Detta kärlekens år