Det var ett förskräckligt liv i trädet, jag gick ut för att se vad som stod på. Skator flög runt kraxade och störtdök mot något. Jag gick närmare för att se efter. Kikade upp i lövverket, där såg jag att det satt en katt högt upp långt ute på en gren. Det var den som skatorna var ute efter. De störtdök och försökte hacka på den stackars katten som var försvarslös och vettskrämd. Den klamrade sig fast på grenen, det var bara en tidsfråga innan den skulle ramla ner eller bli sönderhackad. Jag försökte skrämma bort skatorna men de var alldeles för högt upp och brydde sig inte om mig. Jag sprang och hämtade en stege och reste den mot trädet, klättrade långsamt upp för att inte skrämma katten. När jag var nästen uppe försökte jag skrämma bort skatorna, det hade en viss effekt. Klättrade upp så långt jag kunde. Skatorna höll sig nu på lite längre avstånd men kraxade hela tiden och gjorde vissa utfall.
Jag lockade kisss kisss kom lilla kisse, men den vågade inte röra sig ur fläcken utan kröp ihop ännu mer. Den satt långt ut på grenen och jag funderade på varför den hade klättrat ända dit men kom på att skatorna hade jagat dit henne för att komma åt henne bättre från alla håll. Skatorna började nu bli djärvare då de insåg att jag i min belägenhet inte var något större hot, det började kännas obehagligt. Skator är smarta djur, de samarbetar och tänker ut olika taktiker. De har absolut kontroll av alla våra förehavande i vårt hus och i trädgården.
Jag lockade på katten och viftade på armarna för att skrämma bort skatorna, det hade en viss effekt och när de tillfälligt var borta började katten försiktigt krypa mot trädstammen och mig. Nästan framme tog den ett jätte skutt satte sig på mina axlar och spände ut sina klor i min skjorta. Jag höll nästan på att ramla ner så plötsligt kom det. Jag kunde känna klorna i mitt skinn och kattens mjuka päls mor min hals. Sakta började jag klättra ner försiktigt steg för steg. Skatorna hade nu insett att slaget var förlorat och satt sig i ett träd lite längre bort och bevakade oss hela tiden om en ny chans skulle öppnas. När jag kommit halvägs ner för stegen tog katten ett jätteskutt ner till marken. Jag fortsatte ner, där satt den satt kvar och väntade på mig. Väl nere strök den sig mot mina ben. Hela dagen vart jag än gick följde den efter mig även inomhus. Jag kände att det blödde lite från där den hade satt sina klor, tog av mig skjortan och tvättade rent noga, man vet inte var den hade satt sina klor i tidigare. Vi gav den lite mat och vatten den strök sig hela tiden mot mina ben. Men rätt som det var försvann den, min fina tigerpälsade katt.
Katter är märkliga djur, de har lyckats behålla sin självständighet trots människans försök till domesticering, samtidigt är den beroende av människan. Jag kan än i dag känna dess mjuka päls mot min hals. Det blev några rivmärken från klorna i huden och om man tittar noga så kan man fortfarande se dem. Det är ett minne från min fina tigarrandiga katt.