Genom mumlet går det inte att urskilja meningen först när den upprepats flertalet gånger och svaret är inlindat i vänlighet utan att säga:

"Nej tack, helst inte."

och jag öppnar något avpublicerat 5 år senare
utan att minnas innehållet

allt jag vet är att jag vill skriva
något brutalt omskakande

men idag är en dålig dag
för att skapa något överhuvudtaget
jag är uttråkad

och banal
ändå undrar jag vem det var som ville
ses den där dagen

jag skrev det här
Läser mina gamla dagböcker i huvudet
och skrattar för mig själv
åt alla samlingar och sammanträffanden
av plötsliga möten

när man står på en tågstation
och bara ser allmänt dum ut

Lite rolig har man gjort sig iallafall
mellan varven, pinsam