För konstens skulldet dunkar så öronen tjuter 20 omtagningen och jag tittar bara in i ljuset och blundar Pärlor ovan läppen och på pannan hon rättar till mitt jag där jag står raklång han tar små hårtesar som läggs perfekt när jag bara vill ruska om huvudet och ha knullrufs duttar av lager på lager på lager av smink jag inte vill ha Det slår mig att jag vill bara vara naken och naturlig Kläderna i lager på lager är som en blöt handduk på ryggen man inte får av och havande kulan är tung Fläktarna susar, tåget på kol tjuter, röken pyr ut i stora ångor Unken lukt av värme svett och kyla på samma gång Alla människor som springer runt som hönor och där är jag helt avskärmad utanför mig själv i min bubbla, som alltid nynnandes Där står jag och är vem för världen i min egna värld |
Nästa text
Föregående Songbird |