Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Änkan

När jag går upp för trappan i vårt gamla hundraåriga hus så knarrar den. Det låter som änkan vi köpte huset av pratar med oss. Hon hade bott där i nästan hela sitt vuxna liv och av barnen tvingats sälja och flytta in i en liten lägenhet. De behövde kanske pengar vad vet jag.
Vi kände oss lite skamsna, varför kunde hon inte få bo kvar där till sin död.
En dag när jag var och handlade i ICA affären stod hon framför mig i kassakön,
liten och krum, jag kände knappt igen henne. Hon betalade och tog sin rullator jag skyndade ikapp henne, hon kände inte igen mig. Jag presenterade mig och erbjöd mig att köra henne hem. När vi kom fram ville hon bjuda mig på kaffe men jag måste tyvärr tacka nej för min dotter väntade på mig efter sin basket. Några veckor senare såg jag hennes dödsannons i tidningen. Hon levde bara ett par år efter hon tvingats flytta. Undrar hur länge hon levt om hon fått bo kvar. Jag skall lyssna på henne i kväll och höra vad hon säger.




Prosa (100-ordare) av Kungskobran VIP
Läst 282 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2021-04-12 20:13



Bookmark and Share


  Blomma-Stjärna VIP
Vuxna barns snikenhet, usch -
men diktarjagets värme för kvinnan som tvingades bort från välkänt hem känns bra!

Jag har hört att det är vanligt att man blir sjuk och tappar livsgnistan vid en flytt, om man är gammal!
2021-04-13

    Lena Staaf VIP
En sorglig historia om barns snikenhet och okänslighet.
2021-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP