Vi är evigt levande väsen,
bundna i bländande bindel av
tid och död.

En köttkropp
krävande rött dropp,
drypande av forna fäder.

Där öndögat inåt skinande lyser,
där blodet blårått pinande fryser.

Under isytan flyter han,
under solgrytan sliter han
sig fri från fängslande fjättrar,
flygande bli vandrande fjädrar.

Däri luften ilande drivs
till jordens kant,
Där vid kusten vilande
vaggar i skogens brant;

Ett skinnklätt själställ.