Med varje andetag
tar anden tag i fröet,
friar det från fångenskap
och växer upp i röret.

Strupen vaggar fröets röst
och ljudar rimmen rytmiskt,
strömmar genom alla oss
mycket märkligt mystiskt.

Ett kall från inom oss
kallar ut in andra oss.
Ett oss sväller,
väller ut utan gräns,
gränslös, tidlös, fredlös.

Ett ljuvligt ljud blomstrar
i ändlös, en pollenlös
vindvift med doft
av humla, får lift,
hamnar överallt i allt.