Jag träffade en kompis igår. Vi drack vin hemma hos mig. Hon sa till mig att det är dags nu. Ut på marknaden. Gör ett seriöst försök.

Jag har inte berättat för henne om dig. För det finns ju inget att säga ändå.
Jag vill så gärna att du ska blir en sån som jag inte berättar om längre. Någon som inte nuddar. Men det är du. Och jag saknar dig.

Det gick snabbt. Jag och killen skrev snabba meddelande.
- Jag kommer över imorgon funkar det?
Han svarade ja. Så lätt.
Sen gick jag över, vi bor löjligt nära varandra. Gångavstånd.
Smsade att jag var påväg och sen dök han upp i porten.
Han hade lagat mat och pratade länge om sig själv, om sitt jobb, om sina bedrifter.

Jag tänkte på dig. Hur du också pratade om dig själv men hur det hade varit annorlunda. Jag försöker dissekera de få gångerna som vi faktiskt setts. Hitta fel på dig. Förlöjliga det. Jag har läst att det är så man ska göra för att inte vara rädd för något längre och jag tänker att jag är väl nästintill livrädd för dig så varför inte. Livrädd för vägen jag vandrar nu. Saknaden, hjärtslagen, hoppet.

Han hade en hund, precis en sån som jag skulle köpt om jag varit en person som köpt en hund.

Jag tänker på dig. Hur jag skulle vilja träffa dig igen. Och jag blir irriterad på dig.
Du har förstört hundkillen för mig.

Efter några glas vin i soffan så kändes det ändå bättre. Han snackade på om sig och sitt. Jag pratade över honom när jag inte orkade lyssna. Stilig ändå. Trevlig. Tittade på mig med ögon som sa att det fanns ett intresse hos honom.
-Hörs vi igen? frågade han när jag stod i hallen och knöt skorna.
-Ja du får smsa en sväng sa jag.
-Du med sa han och log när jag stängde dörren.

Jag gick med lätta steg ut från lägenhet i sommarluften.
Pluggade in mina airpods och ringde upp min vän från gårdagen.
Förklarade hur det hade varit. Det är bra sa hon. Det är väldigt bra slog hon fast.

Jag tror att hon skulle tycka att det vore bra även om hon kände till dig. För du vill ju ändå inte ses mer. Du kan inte ta ansvar för din avsaknad av känslor som du förklarade sist vi sågs. Och det är väl helt okej.

Och jag har börjat få slut på förklaringar till varför du inte svarat på mitt senaste sms. Vem fan svarar inte på ett sms på flera dagar? Tänker du inte alls på mig såsom jag tänker på dig? Har jag inte nuddat vid dina tankar på så många dagar?

Det bränner till. Det är frasigt på kanten av min bröstkorg när jag andas.