Inte ens vindens vargar.
Med klor av ametist.
Med hjärta av rosenkvarts.
Med ögon av akvamarin.
Kan se igenom.
Rädslornas pansar.
Sakta gnager sig igenom.
Tystnad för tystnad.
Saknad för saknad.
Blickar bort över vildmarken.
Önskar jag fann mig själv.
Inuti trygghetens skal.
Där de inte kommer åt mig.
Inte vargarna.
Men vinden.
Jag får vittring efter gårdagens snö.
I den jag lämnar spår.
Av tiden som var.
Före regnet.
I varghonans blick.
I alfahannens andetag.
Flocken tittar upp mot sitt norrsken.
Grön som av jade.
Resten tillhör historien.
Som det en gång var.
Nu aldrig mer.
Igen.