”jag känner mig så jävla värdelös, för jag jobbar inte, jag är inte vacker som en modell, åtminstone som en modell. Iaf”
”aha aha aha”
"jag vill inte vara beroende av dina pengar längre, jag vill bara vara själv, kanske jag skulle åka tillbaka till Ryssland, hjälpa mamma med Oriflame?”
”aha aha aha”
”jag menar visst det vore ju att ge upp lite, för jag försökte med Oriflame skiten förut, och det funkade inte. Ingen kommer lyssna på mig, jag vet det”
”aha aha aha”
”kanske jag borde dö, jag menar jag skulle kunna sälja mina organ för att tjäna lite pengar åtminstone. Jag skulle kunna ge dem pengarna till min mor, det vore något iaf”
”aha aha aha”
”kan jag inte nå dit jag vill nå så känns det som om det inte är någon ide… Visst jag skulle kunna ta vilket jobb som helst men det är så förnedrande för mig, och de är ingen som vill anställa mig ändå…”
”aaa hhhhaaaa”
en kastrull med kokande vatten bubblar på, det bubblar i mig med.
”det va det jag bråkade med min syster om förut, jag vet inte? Jag kanske sårade henne förut när jag sa att jag inte tror på den här online coaching skiten… Men det är bara ett nytt påhitt så man kan tjäna pengar på folk, det är uppenbarligen att det är så…”
”aha aha aha” ser det där vattnet koka i väg, stångas utåt, bubbla och sprattla.
”jag kan inte acceptera ett sådant här liv, för mig är det bara skräp. Och jag har ingen lust att dra mig genom livet utan att vara någon speciell. Jag är äldre och mina operationer har vanställt mig. Jag är ful, jag är negativ och ingen vill ha med mig att göra”
”aha” undra vad som händer om jag liksom tar det kokande vattnet och liksom bara häller det över mig? Nä, det skulle inte lösa något… men om hon dör så kanske jag äntligen kan ta livet av mig också?
”jag vet inte? Jag kanske har fel men om jag inte kan uppnå det jag drömmer om vad är poängen?”
”aha aha aha” död vackra död…
hon börjar gråta igen
”ingen bryr sig om mig, hela världen skiter i mig”
rycker på axlarna och tittar ut genom fönstret, regnet vräker ner, allting svämmar över…
”jag tror jag ska åka tillbaka till Ryssland”
”om du vill, jag menar jag kräver inte att du ska vara vid min sida om du inte vill?”
allting drunknar…
visioner om ensamhet, fylla och snus… Pissade ner mig för första gången i februari…
”vad tycker du jag ska göra?”
”hm ärligt talat så vet jag faktiskt inte, alltså ens vart du ska börja liksom, du är så skada från all skit du tog i tidigare relationer och nu finns det knappt någonting kvar av dig mer än hat och självförakt”
hon börjar gråta igen, jag tittar ut och ser att regnet öser, öser öser…
häller ut pastan i ett durkslag, slänger ner skiten på en talrik, är egentligen inte hungrig, men what the fuck…
slänger i mig maten, märker hur hon stirrar på mig, något väldigt mörkt och ondskefullt i blicken.
”se vilka finna små blå ögon” hon visar ett Instagramfoto på ett barn
”aha visst, fint”
slevar i mig maten, märker att hon tittar så där på mig igen, men jag bryr mig inte längre, hata mig…
jag åt upp det sista av våran relation mitt framför ögonen på henne och jag rörde inte en min.
allt jag skulle lära mig har jag lärt mig och jag klarade provet med bravur.
”så vackert barn” säger hon för sig själv