Trappan till källaren var trång och smal
endast ljuset uppifrån silade in
ända fram till där han brukade hålla till

Engelbrekt hade bott på sjukhuset
så länge man kunde minnas,
ingen visste vad det var för fel på honom
vad han kom ifrån
och varför han gärna höll till i källaren
under administrationsbyggnaden.

Han hade bara blivit kvar, som många på sjukhuset
och så småningom fått till uppgift att sköta om sjukhusets
bägge hästar.
När hästarna försvann försvann han också.
Ett helt liv saknad av ingen men kvar i minnet.