Allt är skit, utom du och en till.
Allt är fult, utom du (och en till)
men det går inte att leva för det (enbart)
när jag går ut och läser vad folk skriver till folk
och vad folk läser av folk, och vad folk vill läsa av folk
och vad folk som skriver till folk vill att folk ska läsa…
så är det inte utan att man mår illa, och känner sig lite svag...
och när man hör folks tankar, deras tankar till folk, om folk
vad dem tror deras tankar är och vad de tror att andra folks tankar är
och vad dem tror de måste säga och göra för att bli accepterade
av folks andra tankar...
så känner man en fruktansvärd tomhet inför allt sammans.
och denna tomhet, den liksom skaver i en...
och sårar inne i ens väsen. För jag vill känna för dem…
men deras val gör att jag inte kan bry mig om dem…
jag kan inte känna för folk, för människor
förutom du och en till...
men det räcker inte
kan inte leva för att ni två är rena nog för att älska
ni har båda varit genom helvetet som är mänskligheten
ni båda vet samma sak som jag vet
det folk blundar för vad folk är
och va dem ser sig själva som och vad dem egentligen är
kunde inte vara mer frånskilt från varandra
folk tror de är oskyldiga allt
de är skyldiga till allt.