Kan det vara så vi som måste leva utstötta
åtskilda med glasskivan
för inte smitta ner andra
med allt de saknar
Vi kan inte kliva upp på balustraderna
och hyllas som hjältar
för omgivningens skull
vi är de sista överlevarna
tillhör en näst intill utdöd ras
I de andra luftlagren
vistas de som dagarna genom
varken vallar fåren
eller ser detta himlavalv
som gnistrar
vi går sakta genom vattenpölarna
och hinner se trädens
och himlens speglingar
vi har av leken
växt samman med livet
till ett och samma träd.