Blott en gång går vägen genom livet

Ej ett steg vi kunna ändra sen

Ej en utförd handling går att återtaga

Ej ett ord som sårat går att få igen

Blott en gång den ljuva barndomstiden

Och en gång den glada ungdomstiden

Aldrig in igenom dessa portar

Då de stängts bakom dig när du går

Blott en gång du äger dessa kära

Som med dig genom livet gå

Kanske före dig de hinna slut på vägen

Älska dem då medan du kan få

Tro om stundona vägen och syns öde

Meningslöst sig allting för dig ter

Tro ty kanske då du inte anar

Högsta lyckan snart emot dig ler

Hoppfullt vandra fram din väg i livet

Om och genom mörka pass den stundom går

Kanske när du hunnit genom längsta tunneln

Solen klarast då stråla får

Uti Kärlek gå din väg i livet

Även kär blott otack blir din lott

Sök att tyda allting till det bästa

Om och alla dig ha missförstått

Blott en gång går vägen genom livet

Vandra så att minnets stjärnor ler

På den väg du gått när sista strålen

Av din levnadssol ha sjunkit ner