Det är intressant även med grammatik, egendomligt nog,
kan en som oinsatt tycka. En sådan där härligt o möjligt
oinsatt minisser inom just det ämnet.

Varför jag, som väl borde veta bättre, ändå inte verkar göra
just det. En del människor verkar tycka att det är 'hårklyveri',
men varför anser då språklärare att det är av viss vikt, att det har 'bäring', 'bärkraft', 'dynamik'?

Det här fenomenet med att i vardagstal uttryck sig 'slarvigt'.
Som att säga 'alla människor har inte hund', när det egent
ligen borde vara 'inte alla människor har hund', vilket då
blir mera begripligt.

Tyvärr är det inte det enda exemplet. Jag själv, med flera
använder även andra tankens benbrott. Genom att ofta
nog säga, 'Det tycker jag är fel'. När det istället borde vara
'Jag tycker det är fel'.

Skillnaden är förstås att 'det', inte tycker något alls.
Medan 'jag' istället faktiskt kan tycka något. Ett föremål
eller vad som skall antyda något, inte har en själ och
därför inte kan tycka något.

Medan den som har en påvisbar själ, och ett hjärta...
...kan tycka något alls. 'Det tycker jag kan gå bra',
är en mer tveksam form. Medan den genast begripliga
och därför oantastliga formen är

'Jag tycker det kan gå bra'. Så länge ett 'jag' tycker något,
så blir det ju genast begripligt, för den som hör på.
Men ändå hörs människor yttra vad ett 'det' tycker.
Även jag och ministern pratar 'i nattmössan'.

Vad beror detta slarv och tankens kullerbyttor på?
Det borde kunna vara mera intressant att söka ta reda på
varför det alls förekommer, snarare än att
'hänga gubben i närmsta träd'.

Där skiljer sig 'revolvermannen' från 'filosofen', den ena vill
bara få avreagera sig och den andra frågar sig istället varför.
Det går ju ändå inte att 'ta livet av' alla som inte 'tycker som du'.

Det är också en brist i envar ideologi, att det inte går att
'utmanövrera' all opposition, för då får en utrota stora delar
av den massa som en diktator vill kunna tro sig som
'bestämma över' och 'regera över'.

Dessutom är det ju så att när despoten har raderat ut
'alla potentiella' fiender utanför huset, så brukar den
istället vända sig till medlemmarna som befinner sig
inne i huset.

Ibland sker det(ta) simultant och samtidigt. Vilket av
eftervärlden och historieböckerna brukar utmärka
galenskap. Trots detta lever i väl var och en, i en sorts
unik 'jag'-verklighet?