Jag säger att jag skriver
lite grann, ibland, nåt litet
något obetydligt
tvetydigt
som får nån att vika sig
och nån att sucka
och kanske nån
att bli lite kär
eller rosig

Och då:
ögonen!

Ögonen
de spärras upp
och de utdaterade polisongerna
skrattar
och flinar

Jag har visst inte läst
Majakovskij
eller Ekelöf
eller andra ryssar
som diktar om moln
jag läser bara tillfälligt
och om annat
tjejdikter,
och sånt skit

Och han suckar

Och han vrider på sig

Och de stora!
De vänder sig i graven!

Med polisonger
och stora hattar
och mustaschstubb
som är som kvistar
och hans axlar...

De suckade djupt,
uppgivet

Men i min världsbild
spelar livet roll
i min världsbild
räknas liljekonvaljer
och i min världsbild
är du blott en stubbe

Och tänk!
att jag idag
fick möta en rest
från ett träd, en gubbe