"jag vill inte leva längre..."
"aha aha aha..."
"saknar min pappa, det finns liksom ingen anledning längre..."
"nä, vet att du tycker så"
"aha, kan inte andas... jag är redo"
fan va dramatisk man kan vara. Ingen kan dö njutandes av det så mycket.
"jag är så svag"
"du har inte druckit tillräckligt med vatten..."
"jag har druckit tillräckligt, en liter... det är tillräckligt..."
"okej, om du säger det så"
"är du inte full?"
"nej"
"varför, du har ju druckit en hel flaska?"
"...nja, tyvärr så är jag inte full... Trött men inte full"
"... trött?"
"ja"
"varför?"
"nä bara är trött..."
"... trött på mig?"
orkar inte
"nä..."
"jo det är du..."
"whatever..."
"det är så tomt utan pappa..."
"mm hm..."
"vill dö... vill dö... vill dö... vill dö..."
okej, för fan dö då, men gör det lite tystare...
"du kommer inte att dö..."
"vill inte längre..."
"jag vet..."
nu börjar skådespelet igen, ååå det är så svårt att andas nu igen... stirrar med tom blick ut i intet...
"du älskar inte mig..."
svara inte på det
"ingen bryr sig om mig... jag är ingen speciell... jag är en loser..."
tack Gud för dessa gyllenestunder...
"du är ingen loser..."
"jo det är jag..."
"nej..."
hon börjar skratta
"är du ledsen..."
"nej"
"vad är det då? ha min muzchina?"
"inget"
"...Inget?"
"japp, inget..."
"nä du är ledsen..."
"... inte ledsen... trött..."
"trött på vad?"
"trött bara"
"trött på mig?"
"nej"
"jo det är du, jag vet att du är det... Jag ville bara vara frisk, rik... Jag ville bara ha min pappa här... Pappa, pappa... Det går inte utan pappa... så tomt utan pappa..."
kanske ska kasta mig framför ett tåg imorgon? eller jag vet, jag går hem... mitt i natten...
"vet att det är svårt utan pappa..."
om jag dricker upp allt vinet, så kan jag lämna henne här och gå hem... det är bara 42 km...
"vet att du saknar pappa... men du behöver sova, du är full... och trött..."
"orkar inte längre..."
"jag vet"
"ingen bryr sig"
efter henne så kommer det inte bli någon mer... Precis som Bukowski sa, det finns värre saker än ensamhet...
"det finns det som bryr sig"
"vart då ? vart är dessa magiska människor som bryr sig?"
"bra fråga"
varför kastar jag bort min tid på folk? jag borde låsa in mig, supa, bli tokig och skriva...
"orkar inte längre..."
"nä du är inte ensam..."
"ha?"
"nä inget..."
"vad?"
"äsch bara jag förstår..."
hon börjar gråtta igen... tittar på klockan på mobilen 01:23... Försöker motstå impulsen...
"jag vill bara dö... jag vill bara dö..."
fan önskar du kunde göra det...
"min pappa sket inte ut mig för detta..."
"jag vet"
hon spänner ögonen i mig
"jag älskar ingen... tror jag inte bryr mig om den skiten längre..."
"nä jag vet..."
"allt är skit..."
"vet att du känner så..."
"alla män är skit"
"jag vet"
"jag har betalat så mycket och fått ingenting tillbaka..."
"mm hm..."
tittar på klockan igen 01:25... what the fuck... suck...
hur mycket skit kan man kasta på någon? hur mycket skit ska en man ta...? Alla jävla kvinnor kan dra åt helvete...
"jag mår skit.."
"jo, jag har inte missat det"
"jag hatar ALLA"
"japp alla"
"ALLA"
"mm hm"
kan inte folk bara låta mig vara... Orkar inte ta hand om alla...
Önskar jag kunde låta dig dö, eller ännu bättre att jag kunde döda dig...
Men jag kan inte.
kan inte.
går inte.
Jag vill bara att du lämnar mig ifred.
jag vill bara bli lämnad ifred.
alla jagar mig,
vill ha mitt blod
vill ha mitt tålamod
äter mig
innefrån ut...
som en jävla larv.
men det blir inga fjärilar
eller änglar
bara något äckligare
svartare
mörkare...
man kanske skulle bli seriemördare ändå?