Höstsvalka
*
Hon var bara sju år
när hon upptäckte att alla
ljög för henne alla
mamma och pappa ljög
lillasyster och storebror ljög
bakom ryggen o viskade
säg ingenting till henne
då blir hon bara ledsen
låtsas allt är som vanligt
fröken ljög kamraterna ljög
grannarna ljög ingen sa nåt
hon var den enda som inget
visste
familjen skulle flytta långt bort
hon skulle komma att förlora allt
kompisarna och vitsippsbacken
skogen sjön och den snälla
fröken Nilsson som plötsligt
slutade visa något intresse
hennes bästa vänner
öppnar till slut dörren när hon
bankat och bankat
*
hon frågar dom, VARFÖR?
ni är ju mina bästa vänner
de svarade du ska ju flytta
de såg ledsna ut som om de skämdes
och ville att hon försvann
allt var slut allt var förstört
hur kunde mamma och pappa ljuga
hennes hjärta kunde inte fatta
hennes värld var en enda stor dimma
ibland kunde hon le lite när de bad
men mest grät hon floder
det skulle dröja till hon blev vuxen
innan hon förstod hur psykologin
fungerade, hur rädda människor inte
förmår göra det rätta hur de blir fega
hon ville inte bli feg och hon skulle
slåss för att få vara fri för att få slippa
ljuga sig genom livet
men smärtan var klarsynt och
hösten var bästa årstiden i många år
hon visste allt om ljus o mörker