Från mörk dybotten
sträcker sig näckrosen
med all sin makt
och all sin prakt
över vattenytan
för att lapa solen.

Där i solens ljusa sken
skimrar gyttjans rot ren
och blomman blommar ut.

Människan föds på samma vis;
Näck och sträcker sig inåt sin hjärtros.

Jung skrev i Aion att:
"Inget träd, sägs det,
kan växa till himlen
om inte dess rötter når
ned till helvetet."

Näckrosen talar samma sanning.

Men det är inte mörkret
som tillåter tillväxt.
Mörkret är en ruttnande kraft.

Det är insiktens ljus
som synliggör mörkret
som är den sanna näringens kraft.