Till kategorin exhibitionistisk litteratur i
dagboksgenren lär den högvördige engel-
ske amiral Samuel Pepys (1633-1703) för-
tjänstfullt tillhöra om än han själv aldrig
gjort anspråk på ett sådant omnämnande
därest hans dagböcker ( 1660-1665 ) inte
var ämnade läsas av utomstående varvid
de 11 volymerna skrevs på ett svårtytt
chiffer vilka censurerades när de först
översattes och trycktes postumt 122 år
efter hans död.

De har blivit stadsfästa med ett kultur-
historiskt värde genom den närmast
dokumenterande återgivning av pesten
1665 och stora branden i London 1666.

Däremot är det inget självklart historiskt
värde av att med naiv öppenhet på dag-
böckernas oskyldiga sidor nedteckna
egna såväl som andras misstag och även
blotta sitt könslivs intimaste detaljer däri
uppräknandet av sina erövringar vilka
mest sträckte sig till lösaktiga kvinnor
han funnit på krogar i sitt berusade till-
stånd som endast ger en bild av den aktade
diciplinerade ämbetsmannen till den var-
dagligt vanliga människans nakna utsatthet
inför naturens omisskänneliga
och oblyga närvaro där han är sin egen
åklagare,advokat och domare som tror sig
om att kunna bli av med sina fingeravtryck
genom att fästa dem i en dagbok.


~