Jag sökte kärleken
i den djupaste svårmoden.
Visste att den fanns någonstans,
lyste förgäves med lyktor i mörkret .
Var den borta för alltid?
svept av den iskalla vinden
försvunnen bakom stjärnornas ljus
i en olycklig värld.

Mörkrets tunga moln
skingrade sig för en sekund
En svag strimma syntes
mörkret slöt sig igen.
men strimman gav en glimt av hopp
fanns det någon kärlek kvar?

Dagen grydde
tunga moln löstes sakta upp.
En blek sol lyfte sig mot himmelen,
kärleken som fanns bakom stjärnors ljus
lyste försiktigt fram spröd och skör.
Varsamt lyfte den sig mot himmelen,
stannade kvar.
Kärleken hade visat sitt sköra ljus.