Einar var med i en styrelse förut, har suttit i litet olika styrelser inom ungefär samma intresseområde, där språket var litet olika beroende av utbildningsnivå och han var efter en del år av frustration delat med förståelse för vad som hände, för hur ‘landet låg’. Så Einar bad om ordet under punkten ‘övriga frågor’, vilket är en punkt som bör ingå i alla möten i vilket sammanhang som helst, men särskilt i en styrelse borde punkten kunna beskrivas just så.
Einar berättade då att det stora delar av vad medlemmarna i styrelsen sade, var obegripligt för honom, och kanske delvis även för andra. Det vill säga att ungefär sjuttio procent, det vill säga sju delar av tio, av vad som sades (yttrades) under dessa möten, passerade som obegripligt snack som ‘bara gick rakt ut genom fönstret’, eller hur ni nu vill uttrycka saken. Einar möttes genast av protester. Varpå han berättade för dem att ‘ni handskas med språket som att i jämförelse, det är barnets förbannade skyldighet att förstå vuxnas ‘fikonspråk’, medan vuxna, med livets möjligt stora erfarenheter måste få jämföras med att ett barn bara har levt en kort tid här på jorden‘. Exempelvis sju eller tio år, mot en vuxen människas 30, 40, 50 år och kanske än äldre. Så om ‘ett du’ tänker efter vem är ‘skyldig’ vem, att begripa och göra sig begriplig? Om en styrelses medlemmar, vilka en styrelse består av, en styrelse som har blivit till över huvud taget, av olika handikapporganisationer, för att tillvarata deras intressen. Hur mycket mening är det för er att prata med de vilka behöver hjälp, syftet med styrelsens existens, om den som behöver hjälp inte kan kommunicera med sin hjälpare? ‘Ni får förlåta mig för att jag blir upprörd, men jag förstår inte vad ni säger. Att jag inte tagit upp saken förut beror delvis på att jag trott att ni skulle kunna ‘tappa ansiktet’ om ni blev förklarade skyldiga till att prata som jag, som själv sitter i styrelsen, inte förstår vad ni säger. Jag har grubblat en tid på hur jag skall kunna säga det här till er på ett språk som ni kan begripa‘.
I jämförelse kan sägas att det är som förhållandet mellan en kirurg och patienten. Kirurgen har utbildat sig till just kirurg, patienten har få om ens några luddiga kunskaper som kan ingå i utbildningen till att bli läkare och kirurg. Frågan blir då, vem bör göra ‘sitt till’ för att de skall kunna förstå varandra? Svaret borde bli den som är utbildad, är den som bör prata och beskriva händelseförloppet så att patienten förstår vad människan pratar om. Eller ‘tappar läkaren ansiktet’ då? Hur meningsfull blir en föreläsning om den som föreläser pratar rotvälska, om de vilka går på föreläsningen inte pratar och förstår just rotvälska? Prova gärna själva annars. ‘Det är så det är, felet ni begår är att inte tänka först, hur det ni säger kan tas emot‘. Det är kanske viktigare för en talare att få tala, än att den som lyssnar något skall begripa? Problemställningen tas upp som tema eller ämne då och då, bara att det oftast lindas in som underhållning, som bok, novell, roman, film, teater och så vidare. Och tas emot och begrips som just underhållning, och i bästa fall förstår de redan invigna i ‘klubben’ vad budskapet är och vill få ha sagt.
Invigna av ‘i klubben invigda’. Invigna är nog mera ‘slarvigt tal’ vilket kanske blivit ‘godtaget’ bland i den gruppen ‘redan invigda’.
Det här ‘problemet’ gäller även inom andra områden än i styrelser. Det spelar liten roll vad gruppen är till för att syssla med, det som spelar roll brukar vara ‘det som låter bra’, men ofta ‘misstolkas’ av de vilka kallats till ‘studierna’. Lärare av olika övertygelser, har en tendens att lägga eventuell skuld på ‘eleverna’, istället för att förstå hur att själv bli mera tydlig och förstådd. Rädda människor brukar påstå att de ‘begripit’, trots att det är rädslan som styr, inte för att de har begripit ett eventuellt budskap.

*‘Jag var så rädd att min mästare skulle förstå att jag ingenting begripit att jag ’gjorde vad som helst’ för att bli accepterad, bara detta gav livet mål och mening’.
Uttalandet gjordes inte på svenska och inte heller är det av färskt datum, utan några tusen år gammalt och omtalat i ett annat land. Men tidlöst verkar det vara hur som helst.