hur många kärlekshistorier har inte sett ut som min?
börjat i fördärvet blott för att sedan kämpa sig upp, ramla ner än en gång och sedan klättra upp bara för att sedan vara på väg att halka igen

men om man ramlar två gånger på rad då? är det vad som har hänt?

jag känner mig sorglig och jag klandrar er, alla ni som prackat på dig dessa normer om hur man Ska och Bör känna. Så jag känner mig sorglig, för det hade ni gjort i mitt fall.

Jag bjuder lite synbart motstånd men bakom solbrillorna så sker en underminering av mina tårkanaler min puls är korrumperad och mina knän är under belägring
allt detta för något så fånigt som mitt namn
eller snarare avsaknaden av det
i ett visst sammanhang

klart som fan att du ska tänka på mig
är du min vän så ska jag vara din
kliar du min rygg så kliar jag din tusenfalt
men detsamma gäller allt annat
vill du ha en vän så får du en vän i mig
vill du ha en ovän så får du en utan dess like

visst
jag har inte länkat till dig
menmenmen
jag lyder inte under mina egna pricniper
hur kan du glömma bort mig
eller råka glömma bort mig
så totalt
så uppenbart att det inte går att missa

svart på vitt det finns inget grått det finns inget rött eller smaragdgrönt
vän eller fiende
så lyder det
och då utan gränser
men...

du glömde mig?