Undrar ibland över vad som är att föredra.
Att tro mig förstå ditt sätt att tala,
eller som när du var förut, outgrundlig.

Som att höra musik på ett annat språk
då en själv är liten och inte förstå orden.
När en sedan lärt sig språket, faller skynket då?

Som när en är ung och blir förälskad
på det oskyldiga viset, som bara är
ett spektra av färg och form.

Som förälskelsen gärna framstår som
innan du talade om vem och vad du var
men innan jag förstod, trodde mig förstå.