Jag är kakburkmonstret på morgonen, terrassens förödande idol. men också av regnet på tre dagar och tre nätter och av den oförklarliga lyckan. andas frisk luft

tankar är som svampar de multiplicerar som slutligen krossas och lämnas för att föröka sig positivas och lämnar smulor som en bit i ett matsmält kex

Jag ändrar perspektiv och ser på allt som en toalett som filtrerar de negativa resterna av en mini mardröm. ödet är inte synligt, men det är någonstans som förutspår en klar höstdag.

de fula fåglarna togs bort diplomatiskt från balkongräcket i går genom en allmän sanering som slutade med att räcket smordes med jungfruolja och gnidas väl med vitlöksklyftorna.

det var mitt bästa sätt att bli av med oönskade gäster, med svarta fåglar som ofta tappar ludd och fjädrar som i mjukgörande lim.

nu väntar mig en solig dag med upp till 20+ i en miljon interna och banala städade som på ett apotek. här kan vi vara nöjda med tillståndet på terrassen i mitt hus där inkräktarna utvisas i transsylvanisk stil.

så moralen glömmer inte vitlökstanken som skyddar dig från orena andar, men den ventileras över natten och alla dina problem kommer att förvisas så här, med glädjen – har vi att njuta av ännu en vacker svensk höstdag i en ljusare naturlig hållbart pyntad med kvinnlig prägel utan att bli mer pinad och pickad av fåglar, så jag har vunnit kriget över svarta tankarna svärtades  Touchades av

fåglarna.