jag flyger aldrig mer
den tiden förbi även om ni ropade
en gång trodde lammet det fanns
godhet i allt
men mörkret henne botade
visst ska vi vara tacksamma
vi lärt oss namnlös grymhet
gömmer sig under flinande mask
föraktets tickande bomb
slagfältet brinner till rötterna
minsta lilla, brister det under erat golv
var säker på med glädje
smittar er gul och blå
med röda blommor på
många tacksamma
er stinkande andedräkt slippa
klart som buljong
ni aldrig er förstod på
vem ni hotade