jag uppna ögonen.
det var en person brevid mig.
- Hon lever skrer den.
den var en hon med vit dräkt.
- vem är du? sa jag.
- jag är Maria som jobbar som dockor vi hitta dig en vecka efter jordbävningen och trode att du inte skulle överleva men du är ett starkt barn sa hon. nu mindes jag! jordbävningen: träd och bygnader föll emot mig billar och anat fölk ramla och skrek. och plötsligt märkte jag att jag har ont i ena benet. efter en stund när jag ätit och så börja jag gå i väg.
ön var stor och jag vill hlälpa många. jag såg byar som va förstörda och mitt i en bil var det ett mycke mindre barn som grätt. jag sprang mot honom.
- böhver du hjälp? fråga jag. Han stirra på mig med sina stora ögon.
- jag vet inte var min familj är grät han. och då kom jag på att min familj ochså var borta.
- du kan följa med mig sa jag. han tog min hand och vi böja gå. det börja bli mörkt. han börja bäretta om sig och jag om mig.

sen när vi skulle sova gick vi in till sjukhuset där kunde vi få tak över huvudet lite mat och en filt att dela på dom hade ingen mer. och vi viste att vi skulle överleva både två fast att vi måste lämna sjukhuset snart överleva av vänskap.