I skälvande nattmolnet föll stjärnor ur

nattglittret kastades

att simma över vågen

Vandraren stod i drömmar

försjunken i sitt

medan månen lyfte sin flöjt

spelet brann i fjärran så vitt

liksom silvret över vågen

och i ögats mitt

Månfloden vandrade sin tysta ban

tills gryningen redde ut sitt hår

över alla människobarn