Du smyger ut utan ett enda ljud -
och jag spelar metal väldigt högt.
Judas Priest
King Diamond
fucking paint it black med fucking roll shit stones…
fuck everything…
Men jag hör dina nycklar skramlar medan du går ut.
Du vill ut.
Jag vill ingenting.
Jag orkar inte bry mig längre.
Jag är fan slut som individ.
TALES OF CREATION – CANDELMASS
det tunga tuggande ljudet,
den änglalika rösten
sjunger ut skapelsen.
"As I sat there I could feel it
From within the magic came
With my voice the mountains rose
With my breath came lovely air
With my tears the rain fell down
With the rain came the sea
With my blessing the first rose spread out
With my feelings innocence
(In solitude, a song was born"
Folk är trötta, fulla, ensamma, ledsamma…
Folk är sjuka, fysiskt, psykiskt…
Mentalt nedbrutna…
Folk är äckliga, slembollar…
Grisiga, giriga tokbollar…
Fucking stollar…
Du kan ta din kniv, och hugga mig
Du kan ta ett kliv, och lämna mig
Ett nytt steg, att för följa mig
Sitta där, du teg, när du lämnade mig…
”har du sett, hur han bara satt där… Som en stor jävla pajas… Som något luddigt, trasigt och skamligt… FAN! KUK! Va fan gör vi här, i våra dumma små liv som bara konsumeraras… Dricker sitt vin och öglar kvinnor i kort-kort… Drömmer om sin sorgsna (än gång i tiden hårda kuk) i deras slida, denna gamla snigel – nu mera. Men en gång i tiden så va även den ny, fräsch – Många unga mäns vilda fantasi… Allt rinner ner i kloaken… Grå jävla piss sörja…”