Inför den stora långa resan

In i evighetens universum

Som inte har en medelpunkt

Eller ett eget centrum

Det är du som är skälet

till att jag känner mig levande

Framför oss jag går bakom

I vår existens så ödmjukt trevande

Är det varmt eller kallt i den brunnen ?

I den hålan vi alla ska falla ner i, också du

En metafor jag i denna dikt inte tar i munnen

Vad evighets brunnen är undrar du nu ?

Med denna dikts natura

Jag ingen läsare kan lura

Att den inte skapats utav annat

Än en naturens slump

Och att den är annat

Än att vara sårande och plump

Det som är av naturen skapat

Det du med munnen åt kanske storögt gapat ?

Om du förundrats över naturens nycker

Och om du att den är orättvis tycker

Naturen är en födelse man inte rå för kan

Den var före oss människor och den hann

Skapa sitt eget naturliga sätt

Att vara i naturens eviga endräkt klätt

Lev livet, glöm inte att på det fokusera

Om du vill innan du når brunnen hinna med mera

Tanken på den bättre oss gör

Fram tills vi hamnar i den då vi dör

20181020

Taleptox

<+>

Ur Antologin Allt är inte svart vitt