Att tvingas lyssna på din låga, suggestiva röst,

är som att sväva i universums svarta natt.

Där är oändligt kallt, och fullt av kristaller

som hotar att spricka när som helst.

Allt din röst utlovar är kaos och ingen utväg,

så för mig finns bara ett stort svart hål.

Det är en känsla så existentiell, och så brutal

att jag lika gärna redan hade kunnat vara död.