när jag skrev sista sidan var det bara tomhet 

en likgiltighet, en nål i armén hade inte berört mig 

endock bokstävernas svärta mot ljusets vackerhet 

säger jag...

vänder mig mot renheten min förvandling 

de doftande blommorna, mina stjärnor, mitt djup

mitt lugn, mitt leende, min värme, min omsorg 

Livet är för kort för den kyss mitt hjärta väntar på

I det osynliga dörrarna möts vi, tittar...och går

vi har alltid gått, sprungit eller vandrat...iväg 

jag har andats dig, hört dig, känt dig.. i mig och på mig 

jag såg dig, kände dig, förundrats över allt underbart du är

jag hittade dig igen du var eld du var kall du var näsduk 

Vackerhet het het het och lava alla dina perfekta attribut 

allt så fånigt och dumt. allt jag ville säga blev precis inget 

Trots att min blick synat varenda gudomligt drag 

där mina knän vek sig där mina läppar bara drömt dina 

där mitt hjärta rusar rakt in i en betongvägg 

jag kom jag såg jag blev överväldigad 

Så jag ber inte mer om det, nu lever jag fullt ut. 
Livet darling...