Se! Vad här blivit av mig. Ett tomt skal som förut var fyllt av ett kärleksfullt innehåll.
Samtliga ingredienser har ätits upp av en lysten byracka. Nu slickar han sig belåtet runt
munnen med tungan som fångar upp smaken av mitt blödande hjärta.

Se! Hur jag lider. Ty ett tomt skal ändå kan känna smärta. Smärtan tog över så fort hunden
fått glufsa färdigt. De sista minuterna innan hans tänder penetrerade mitt hjärta befann jag
mig i ett tillstånd hög av adrenalinfylld passion. En passion som väcktes av att bli åtrådd av
min hustru, en sista gång.

Hör! Så ekande tomt mina tankar klinga då de träffa väggarna på detta tomma skal. Det skal
som i ett annat liv varit fyllt av din sinnlighet. En kärlek som du nu hysa för en annan. En
annan med ett innehållsrikt skal för dig att avnjuta.

Se! En sådan fattig stackare här står. En stackare vars glöd tidigare fick bränsle av din kärlek,
din åtrå. En glöd som förkunnade hopp om förmögnare tider. En glöd som nu brådskande
slocknar. Å, jag skulle brinna upp tusenfalt för att åter bli älskad av er, min hustru.

Se! Så patetisk ditt tomma skal jämrar sig. Kan du höra dess snyftningar mellan det
smackande ljudet av fähundens käft mot din. Kan du höra dess hjärtas dröjande slag. Slag
som snart komma att upphöra från det grepp som såväl sjukdom som sorg har.

Se! Så naken jag är. Ty jag varken päls eller ära besitter. Jag är blottad för världen och dess
oförrätt. Kärlekens och förmögenhetens oförrätt. Den ena beståndsdelen utesluter den andra.
Finns inte förmögenheten finns inte kärleken, detta har jag nu lärt mig. Kärleken var min
enda egendom, därför är jag nu fattig.

Jag ser resultatet. Resultatet av mina handlingar. Resultatet av vårt äktenskaps ekande
tomrum.

Jag ser hur ni lider. Lidelse har jag upplevt själv genom livets prövningar. Prövningar i form
av fattigdom, sjukdom som förgjort min värdighet. Min värdighet som er hustru.

Jag hör er. Jag har förgäves försökt att fylla detta skall genom att vidhålla en fasad, en fasad
vilken endast utgör ett luftslott.

Jag ser hur er börs endast är tillhåll för ludd. Kärlek är bränsle vill jag medge, men bränsle är
även pengar och hälsa, vilka låta oss bli mätta och tänka klart.

Jag ser och hör ert jämmer. Ty detta har jag gjort länge. Jag må vara er hustru med
förpliktelser i med och motvind, men jag är också en människa med en glödande passion
vilken behöver bränsle precis som er.

Jag ser inte er nakenhet. Ty kläderna inte gör mannen. Pälsen må agera symbol för framgång
från ert perspektiv, men för mig är det endast ett skal utanpå den trygghet och dess inre som
den värmer.

Såg ni någonsin hur jag försökte. Såg ni min hoppfullhet trots att pengarna aldrig kom. Såg ni
hur jag tappert uppfostrat vårt barn trots vetskap om en eventuell konkurs. Såg ni någonsin
mina leenden när era sakta tynade bort. Såg ni inte, eller gjorde bitterheten er förblindad för
den sista gnutta med hopp som återstod. Ser ni nu att det är försent.