I augusti tågade vi alla ut ur sommarhagen
för ny vind och luft, var klockan var slagen
nu är vi här
var försvann tiden, känns som häromdagen

I tidig höst hörs i skog månget stöveltramp
Herr och Fru Kantarell och liknande svamp
folk eftersöker
som kan vara omkringgående rörelsers kamp

Hösten är som vädrets lek och komplott
där löven lyser upp mot allt som är grått
bildar markmatta
likt sönderriven regnbåge minus blått

I arbete åtskilliga oxveckor paraderar
och vi med eller mot dem marscherar
livets lott
alltmedan mörkrets omfång accelererar

Somlig faller och blir dyster som en kvist
annan kontemplerar likt en vis buddist
låter zentid råda
känslorna inför hösten är skilda, javisst

Lusten stiger markant att åka till bad och sol
att beacha, eller ha en färgglad drink vid pool
vi behöver ljuset
som blommorna, styvmodersviol och kaprifol


Hösten utgör en del av årstidernas följetong
men absolut går vi mot en långkall(sä)song
vi hörs säkert
i en ny vers, när vårtid kommer, nån gång