Nuförtiden smakar dina läppar som adjö, som salt på såret. Mina fingrar har slutat drömma om att få klä av dig och mitt hjärta har anlitat en flyttfirma. Alla fyra rum står tomma och jag har tagit mig äran att städa alldeles själv. Tänka sig att det skulle vara så befriande att tvingas städa efter någon annans skit.

Jag kan försäkra dig att jag har skurat, tittat efter damm i varenda hörn, det finns inga fläckar på väggarna, nej inga som helst spår av dig finns kvar och om du har vägarna förbi, får för dig att komma över, kan det vara bra att veta att dörren förblir låst, min ringklocka känner igen dina fingeravtryck och mattan utanför har bestämt sig för att du inte är välkommen.

Något radikalt hände mig här om dagen, himmelens öppnade sig och med regnets ljuvliga regndroppar föddes jag på nytt. Lärt mig att simma i nytt vatten och har blivit en sådan fisk som inte längre nappar på ditt bete, en sådan fisk vars mun inte dör för att mätta ditt hunger.