Dina ögon motsäger tonen i oss

Vi studerar själens fönster 

Vi lever därinne 

Munnarna tiger 

för i botten ligger evigt vår totala resonans

Vi behöver inte tala och det är nästan högtidligt 

hur vi alltid är utanför myllret av ljud och ändå förstår varandra sinnligt

Belägrade livstidsöar där du kallar mig vidunderligt kärleks väsen  

Så fint och vackert från våra otillgängliga bergstoppar 

vi är som fantasibetonade national klenoder i vår märkliga skrud 

Bara glädje, förståelse och vänskapligt djup i allt 

Våra röster gifter sig 

Vi är vi

där ljuset ligger varmt på våra anleten 

Gudars boning glömmer aldrig dalen 

Underfundiga stryker vi på foten av hysteriska skratt

Komponerar livet i samförstånd

Du är min läromästare vi göder varandra in i klokhet