Mellan svarta hål söker sig nebulosan till sin mittpunkt
i allt snabbare roterande takt
tills den brister i en fruktansvärd kaskad
Expansion vänder förödande snabbt till retardation,
resan utåt vänds inåt i galaxernas stjärnhop.
Kompaktheten blir till ett glödande klot av allting som fanns,
svalnar under miljarder ljusår
blir så kompakt att nästan inget finns kvar

Efter miljarder ljusår vänder kraften
Expansionen tar fart
Nya Galaxer och stjärnor bildas i expansionens
svindlande hastighet
stoften formar ånyo sol och jord.

Vilka är vi i denna oändliga upprepningens värld,
ett damkorn i expansionens oändliga färd.
Retardationen kommer igen , koncentrationen
av universum slukar igen vår värld
för att efter miljarder ljusår i expansionen uppstå igen
i evighetens outgrundliga färd