På vägen läste jag om sårbarhet. Inga tårar men jag kände mina fötter mot marken.

Mitt i allt stannade jag för att andas.

Inget helt liv, men jag lever för stunderna. Sorgen bryter och förlöser. Kommer tillbaka igen.

Broar som spricker och läppar som sjunger. Stordåd och det som är.

Jag dansar för livet, jag ber en bön. Vad livet kommer bli till slut.

Det finns inget jag vill ha, det saknas inget, om endast i detta nu.