Du gömde dig i grenverkens virrvarr
i de sammetslena löven
som smekte dina kinder.
När solljuset strilade ner och lyste
kom du ner och kysste mig.

Rätt som det var försvann du
med ett gäckande skratt
när jag tittade jag upp
satt du där skinande vit med dina vingar
redo att flyga din väg.

Jag sträckte mig upp nådde inte ända fram
hörde ditt skratt
det lät som en piccolaflöjt
som ekade i skogen mellan träden.

När natten sänkte sig och månens strålar silades
mellan trädets grenverk var du försvunnen
och jag vaknade sorgsen.