Kommentarsfälten i vissa nättidningar har formligen exploderat
i anledning av det nyligen timade kriget mellan Ryssland och Ukraina har på vissa sidor antalet kommentarer kommit upp över 200 stycken. Lågt räknat och det fylls hela tiden på. Och ändå anser jag att hela poängen med detta krig går kommentatorerna förbi. Hur kan det vara så att jag ensam sitter inne med sanningen? Jag lånar ord från Fröding "och ändå var han bara en fattig munk från Skara". Det är lätt att få hybris i en situation som denna. Men ser ni inte?

Nu skall jag gå över till nätet och höra om det har hänt något mer
Men jag måste tillstå att det är med blandade känslor jag tar del av medmänniskors olycka. Man vill ju inte vara en sådan där bårlärka.

Bårlärka är ett ord för ett fenomen som är så där typiskt mänskligt ett drag i mänskligheten som definierar vad det innebär att vara människa det vill säga den sämre sidan av oss som vi måste erkänna att hon finns för att vi skall kunna förbli mentalt friska. Det är underligt det där för att vara friska måste vi erkänna det sjuka inom oss.