Flickan, ankan,havet och himlen.
Flickan tittade på ankan, ankan går genom vattnet ensam.
Hon beundrade ankan och ville bli en anka.
Egentligen ville hon inte vara en anka, hon ville nå sin drömstad genom att simma i det djupa vattnet som en anka utan att se tillbaka.
Kanske fanns det vem hon ville träffa i sina tankar, men den platsen var stängd utåt för nu.
Hon tittade på vattnet och sa att det lyser som en spegel, precis som mitt hjärtas gnistra.
Hon ville vara vatten, hon kastade en sten i vattnet.
Vattnet cirklade i vågor, bort från flickan.
Hon sa att vatnet inte ville ha mig.
Sedan vände hon huvudet mot himlen och kom ihåg de glittrande stjärnorna på natten.
Då ville hon bli en fågel och flyga, om han trodde att det var en fågel skulle hon nå stjärnorna.
Så fort det hände kolliderade många tankar i hennes lilla huvud och stormar bildades inom henne.
Efter en stund återvände flickan hem, nådde ankområdet och sjön somnade för att välkomna sina nästa besökare.
Den lilla flickan tänkte, vad ska jag göra för att uppfylla alla dessa önskningar?
En viskning kom till ditt öra, vad du än har varit med om, äg ditt förflutna och ångra dig aldrig, även om du ruttnat i en fängelsehåla i fyrtio år på en rostig kedja.
Bara bli hög och tänk stort.
Det är väldigt lätt att bli vän med månen och stjärnorna eller haven eller änderna.Det svåraste är att gå in i framtiden utan att se tillbaka en enda dag.
Genom att hålla fast vid ditt förflutna.
Han kastade en nyckel i vattnet och sa till den lilla flickan, hitta den här nyckeln, sa han.
Flickan darrade och darrade, och sedan avbröts viskningen i hennes öra.
Och hon började leta efter nyckeln.