Ska man skämmas
för att man är
rätt så bra på något?
Speciellt inför
storasyskon och andra
enorma auktoriteter
som älskar att skruva
ur glödlamporna
i livsträdet för
en fjuttig liten
pellejöns som jag?
Vissa dagar är jag hög
men idag låg.
Men jag vet ju faktiskt
innerst inne
att det är en sak
som jag är ganska
bra på och att ibland
så är man bara tvungen
att vara stark.