Min skog
I min skog är det dött och tyst
i min skog är det stilla
Svarta korpar flyger oväntat av och an mellan träden
de är förvånansvärt stora med breda vingar, de skrämmer lite
I min skog finns inga människor
Människor bor i staden, i små hus
Här finns bara krälande ormar
Små vältrimmade rävar. Ugglor men de syns inte.
Och älgfamiljen. Hela släkten.
I min skog börjar det att skymma
mörka skuggor faller när solen går ned och dagen försvinner. Då vill jag gå hem.
Det är en lång väg tillbaka till människornas by. Och det skymmer.
I min skog finns död och tystnad.
Det är en sorgesam andakt i min skog. Och korparna flyger.
De vet. De har en osynlig gemenskap.
De är släkt med Hugin och Munin.
De vet saker som jag aldrig kommer att begripa.
Det finns hemligheter i min skog
och jag längtar alltid dit.
Till tjärnen. Till de stora tallarna som ljudlöst rör på sina kronor. Och många andra ting i vildmarken dit jag aldrig vågat mig.
I diket finns upphuggen ved som någon lämnat. Eftersom korpskogen inte tillhör människorna. Bara en vördnadsfull besökare får då och då tyst gå på dess stigar.
Det finns grodor i tjärnen. De kväker till varandra och i deras ögon speglas hela universum.